Hos min värdfamilj blev jag mottagen som en surrogatdotter så fort jag satte min fot i deras hem. Jag har inte känt mig så hemma, så långt hemifrån tidigare. De försökte bland annat lära mig nepali (det dominerande språket i Nepal), visade mig området och lät mig testa på olika lokala livsmedel.  När det var val i Kathmandudalen,  vilket jag hade turen att tajma, fick jag följa med till vallokalen och se hur allt gick till. Jag träffade till och med kandidaten som senare vann valet. Om morgnarna vid 7:00 blev jag serverad te med någon form av sötsak, sedan fram till klockan 9:00 umgicks vi i familjen. Innan jag promenerade till skolan strax före 10:00, åt vi en stor portion vegetarisk curry. Maten var fantastisk! Ett tips är att fråga om du får hjälpa till med matlagningen. Det finns så mycket du kan lära dig. Något som kan tyckas vara så enkelt som att koka ris, insåg jag snabbt att det finns en mängd fiffiga knep bakom.

Väl på skolan undervisade jag engelska i fem olika klasser, men hjälpte också till eller tog över lektioner i ett ämne som kan jämföras med samhällskunskap. Den största utmaningen under min tid volontär var skillnaden i hur barnens situation ser ut i skolan. Under andra engelsktimmen första veckan med klass fem övade vi läsförståelse. Efter vi hade läst och pratat om texten tillsammans, började jag ställa frågor för att se om alla hade förstått textens innehåll och budskap. Jag sträckte fram handen med handflatan uppåt mot en pojke i klassen för att förtydliga att frågan var riktad till honom, då ryckte han upp sina armar i en skyddande position över huvudet. Denna elva-åriga pojke gjorde rörelsen instinktivt, trots att stämningen i klassrummet inte var spänd eller stökig. Det tog nästan hela första veckan tills mina elever började inse att jag inte skulle använda mig av bestraffning. Jag förklarade istället vikten av att göra sina skoluppgifter ordentligt och att verkligen försöka att ta vara på sin tid i skolan. Efter detta, arbetade studenterna mer engagerat och svarade gärna på frågor och tilltal. Förhoppningsvis är det här ett förhållningssätt som de kommer bära med sig.

Att åka iväg som volontär är en oförglömlig upplevelse. Under min tid i Bhaktapur var det inte bara jag som undervisade eleverna. Jag lämnade Nepal med erfarenheter och nya kunskaper som inte står i någon lärobok. Jag har också fortfarande kontakt med min värdfamilj, som jag pratar med regelbundet.