Sitter på ett iskallt plan på väg till Bangkok, därefter Stockholm. Hemma. Det jag har längtat efter så, och visst känns det kul. Men jag lämnar också ett hem. Efter en månad på Bali så fick jag ett nytt hem, känns som att jag kan Bali ut och innan till. Jag måste åka tillbaka. Kommer sakna det jättemycket.

Är så otroligt glad att jag tog det här steget och åkte ensam på en volontärresa. Nu har jag fått mersmak och vill resa ännu mer och under längre perioder i framtiden. Det här var ett bra första steg. När jag tänker tillbaka på allt jag gjort känns det som en helt annan värld, så långt borta. Att jag har levt i ett främmande land, tillsammans med främmande människor, tagit hand om sköldpaddor och undervisat engelska. Jag är verkligen stolt över mig själv.

Det främmande huset blev hemma, vänner har jag fått för livet som alltid kommer vara en del av en spännande tid i mitt liv. Jag har fått se in i det vanliga livet på Bali, tagit del av kulturen och naturen. Jag har blivit så mycket bättre på engelska, i början kändes det lite jobbigt att prata engelska hela tiden men nu är jag proffs. Men det bästa av allt var verkligen vännerna. Jag har nu världens bästa kompisgäng som består av en finsk, en italiensk, en amerikan, en tysk och jag. Plus massa andra härliga människor från världen runt! Man lär sig så mycket av varandra och inspireras eftersom alla är i olika åldrar och håller på med olika saker. Det är skitkul.

Resan var skitkul, visst det var inte alltid lätt men nu när jag tänker tillbaka minns jag det bara som bra. Har lärt mig så mycket och känner att jag vuxit. Nu är jag redo för nästa äventyr.

Hanna Åkesson – Bali Turtle Conservation 2015