Jag har nyss spenderat 3 veckor på Bali med volontärresor och jag kan enkelt säga att jag har njutit av varje minut.
Att åka dit själv lite nervöst. Det var första långresan jag gjorde ensam. Jag visste heller inte vad jag kunde förvänta mig när jag kom dit så jag förväntade mig ingenting. Redan under den första frukosten med de andra volontärerna kände jag mig som hemma. Vi träffade också våra samordnare under den frukosten, de skulle vara våra ledare under introduktionsveckan. De var dock med oss under hela vår vistelse och tog alltid bra hand om oss och hjälpte till med vad som än behövdes.
Den första veckan var introduktionsveckan och det var SÅ roligt. Vi fick uppleva den balinesiska kulturen, besöka templenoch utforska staden med hjälp av våra samordnare. Jag åkte i mars vilket är i slutet av deras regnsäsong så vi upplevde också mycket regn under våra turer.
Under första dagens “kultur-class” lärde jag mig att de flesta på Bali tror på hinduism och det speglas väldigt mycket i deras kultur som skiljer sig mycket från min egen kultur. Besöka tempel, att titta på en traditionell balinesisk dansshow och lära sig språket gör att du verkligen känner att du är en del av kulturen där. Även om du inte tror på hinduismen är det trevligt att kunna ta del av den vakra staden och alla vackra tempel.
En av mina favoritdagar under introduktionsveckan var dagen då vi hade en matlagningskurs och vår samordnare lärde oss hur man gör typisk balinesisk mat som Gado-Gado, sweet tempe och friterad banan. Det mesta av balinesisk mat är vegetariskt, vilket gör mig, en vegetarian väldigt glad. Om du någonsin åker till Bali måste du prova Sweet tempe, det är fantastiskt, oavsett om du är vegetarian eller ej.
Under den lunchen fick vi diskutera många olika ämnen med vår samordnare, som var mycket öppen att prata om sin tro och sin kultur. Vi diskuterade bl.a. homosexuallitet, kvinnors rättingheter och frågan om abort. Ganska tabubelagda ämnen som vår samordnare trots allt var väldigt öppen om. Vi insåg att vi i vissa fall har mycket olika åsikter och i andra fall tycker vi ganska lika. Det är coolt att se att även om vi växte upp i så olika förhållanden och så långt från varandra, kan vi fortfarande vara överens om många saker.
Utan att veta det åkte jag till Bali samma vecka som de firade sitt nyår (de har en annan kalender). På grund av detta fanns var där en stor festival i staden där vi bodde som kallades ogoh-ogoh festival. Under veckan bygger folken stora, skrämmande maskotar som de sen bär runt på den sista dagen på året. Maskotarna ska fånga alla dåliga andar och sedan senare på natten bränner de dem och alla de dåliga andarna inuti dem. Den första dagen i det nya året firas i total tystnad. Du får inte jobba, ingen eld, ingen resa och ingen fest. Den dagen var jag och de andra volontärerna tvungna att stanna hemma och inte använda någon el. Vi spelade spel hela dagen och natten så det gjorde inget att wifi var avstängt. vi var bra på att underhålla oss själva.
I slutet av introduktionsveckan kände jag mig så glad att jag skulle få göra det med dessa fantastiska människor runt mig, inte bara de andra volontärerna utan samordnarna och personalen på boendet också. Jag var så taggad på de kommande två veckorna.
Den andra veckan var det dags att arbeta, vi fick tilldelat våra skolor, läroplanerna och grupperna på fredagen så att vi skulle vara redo på måndagen. Eftersom jag var i grundskolan hade jag planering på morgonen och själva teachingen på eftermiddagen (vår engelska låg utanför de ordinarie skoltimmarna). Under vår första vecka försökte vi mest förstå vilken nivå elevernas engelska var på och sedan arbeta därifrån. Vi lärde dem siffror, kroppsdelar, former, riktningar, platser och kläder. De var bara 9 år gammal så engelskan var väldigt grundläggande, men man måste börja någonstans. När vi var i skolan hade vi alltid en samordnare med oss för att hjälpa oss att översätta om vi skulle förklara ett spel eller något som eleverna inte förstod. Samordnarna var så hjälpsamma där, vi kunde bokstavligt talat inte ha gjort det utan dem.
Enligt balinesiska traditioner ger det dig lycka i livet om du gifter dig i början av det nya året. Därför hade vi ett stort bröllop i vårt hem unnder vår andra vecka. Husägarens son skulle gifta sig. Hela veckan var det förberedelse för de 700 gäster som skulle komma på fredagen. Det fanns mat, blommor, snygga kläder och många människor som kom och gick under veckan. Jag kände mig så lycklig att uppleva både det balinesiska nyåret och ett balinesiskt bröllop, det var fantastiskt.
På grund av testveckan i vanlig skola fick vi prova på förskolan de första dagarna i vår tredje vecka. Eftersom vår engelska i grundskolan låg utanför de ordinarie skoltimmarna beslutade vi att låta eleverna vila istället för att ha ytterliggare två timmars engelska. Det var spännande och kul att få prova på förskolan i några dagar. Barnen var bara 5 år gamla och kunde nästan ingen engelska men vi hade en underbar lärare där för att hjälpa oss att översätta. Jämfört med grundskolan är förskolan mer lekfull. Vi gjorde lite färgläggning på temat kommunikation och vi lekte mycket med dem mycket vilket var väldigt roligt!
Vår sista dag på förskolan fick vi också uppleva en födelsedagsfest. Alla barnen i skolan samlades i ett klassrum. Det delades ut hattar till alla barnen och även till alla lärarna. Kaka serverades och alla barnen fick en presentpåse med sig hem, bestående av godis, en dricka och friterad kyckling med ris.
De sista två dagarna i min tredje och sista vecka var jag tillbaka i grundskolan, i samma klass som veckan innan. Nu kunde jag några namn och kunde leka med barnen på rasten, det kändes som hemma. Det var så roligt att vara runt dem och se deras leenden när vi kom in i rummet, det gav mig så mycket energi varje dag. De var också väldigt tacksamma och gav oss presenter och teckningar var och varannan dag. Att lämna klassen på fredagen var så svårt eftersom jag visste att jag inte skulle komma tillbaka.
Eftersom vi hade mycket fritid på helgerna och när vi inte undervisade eller planerade fick vi också utforska staden och omgivningen för oss själva. En morgon gjorde jag yoga, en annan jag besökte ett vattenfall i närheten. På kvällarna när alla volontärer var färdiga med arbete gick vi vanligtvis till ett café i stan eller en pub i närheten. Vi kom från hela världen och vi var så olika men ändå så lika. Jag kan verkligen säga att jag fick nya vänner på denna resa. Vår sista kväll gick vi till en karaoke bar, alla volontärer och våra samordnare var där. Det är en kväll jag sent kommer glömma
Precis som den sista kvällen kommer jag att minnas min tid på Bali i många år framöver. Jag lärde mig så mycket om mig själv, om den balinesiska kulturen, jag träffade så många nya, underbara människor och såg så många fantastiska platser. Om du har möjlighet att vara en volontär – GÖR DET, du kommer inte ångra det. Som min mamma sa, det är den perfekta blandningen av turism och arbete, det kan inte bli bättre än så. Tack till volontärresor, känner jag mig själv rätt så hörs vi snart igen.
