Som svensk lämnar du ca 15 kilo elektroniskt avfall till sopstationerna varje år!
I våra elektroniska produkter finns en rad ämnen som guld, silver, kadmium, bly, antimon, bromerade difenyletrar, ftalater och polyklorerade bifenyler. En del av dessa ämnen används i legeringar, som flamskyddsmedel, som mjukgörare och hårdgörare av plast och flera av dem är kända cancerogena ämnen. Dessutom har många bioackumulerande egenskaper. Det innebär alltså att miljögifterna lagras i levande organismer och utgör ett långvarigt hot både för människor och natur.
När avfallet skickats för återvinning, till tex Indien och Ghana, bryts produkterna sönder och eldas upp utav sopbergsarbetare. Ofta är det barn, som både inandas och tar i dessa giftiga material med sina bara händer. Främst letar de efter värdefulla metaller som aluminium och koppar, som sedan säljs för några dollar per kilo. En viktig, och farlig, inkomstkälla för många familjer i utvecklingsländer. Särskilt farligt är det såklart för dem som arbetar på sopbergen men även de som bor i de närliggande områdena, de som lever, dricker, brukar sin jord och har sin vardag här blir påverkade.
Skapar min konsumtion arbete?
Vissa menar att detta arbete skapar fungerande inkomster för de fattigaste. Det är dock en större risk att det istället saboterar arbetet med att minska fattigdom, eftersom situationen påverkar livskvalitet och hälsa och därmed förmågan att försörja sig och sin familj i det långa loppet.
- För att skapa en hållbar miljö krävs att vi tänker efter när vi konsumerar elektronik samt att vi globalt samarbetar över lands- och kontinentgränser och skapar tydliga och rättvisa riktlinjer för hur vi skall hantera de elektroniska sopor som varje år produceras.
- Bara i Sverige säljs ungefär 7 mobiltelefoner varje minut, vad händer med de gamla?