Att åka som volontär var något utav det bästa jag har gjort i hela mitt liv. För mig som gillar djur var det väldigt lätt att välja vad jag ville göra.
Jag såg i en tidning (kommer inte ihåg vilken det var) om volontärarbetet ”Animal rescue center” i Ecuador och fastnade direkt i artikeln. Det var inget snack om saken, jag skulle åka.
Innan resan så förberedde jag allting. Tog alla vaccinationer som var nödvändiga, köpte alla grejen som skulle behövas, och eftersom att jag skulle backpacka efteråt så var jag tvungen att köpa en passande ryggsäck.
Ett par månader senare så kom dagen då jag skulle åka. Kvällen innan var jag så nervös, jag är extremt flygrädd, men när jag väl landade i Ecuador så övergick nervositeten till ett pirr i magen.
Det var lite olika bussturer och en övernattning som jag skulle göra innan jag möttes upp av en utav ledarna på själva centret.
Hon var också svensk så det kändes väldigt skönt då min engelska var en aning dålig i början.
När vi kom fram så visade hon runt mig på centret, jag fick träffa de andra ledarna och volontärerna och fick även se alla underbara djur som vi skulle ta hand om.
Ingen dag var den andre lik, det var nästan alltid olika uppgifter och det passade mig perfekt. Jag tycker om att få prova på olika grejer och få se så mycket som möjligt. Djuren var helt underbara, mobilen följde med på varenda rond vi gjorde för att fånga varje ögonblick av dessa små filurer. De hittade alltid på att göra något när man kom dit.
När jag var på volontärarbetet så höll dem på att bygga en ny bur. Så två dagar i veckan fick vi hjälpa till med att få dit stenar som skulle användas i den. De tre andra dagarna så blev det ronder att mata djur, städa burar och andra ronder såsom att ge de små pygmeos aporna välling. Vissa djur var mer keliga än andra, men alla var så söta och ändå väldigt sociala. Nu menar jag inte sociala i att prata, utan de ville vara med och se allt som man gjorde.
På helgerna så var man ledig, oftast så åkte man in till en stad som hette Banos där man kunde göra river rafting, hoppa bungy jump, horse back riding och mycket mer. Det fanns alltid något att göra.
Ibland så hände det att vi åkte på utflykter med ledarna. Det kunde vara till andra ställen där folk arbetade som volontärer, åka till vattenfall eller in till stan för att äta.
På volontärarbetet så träffade jag sådana underbara människor, vissa har jag fortfarande kontakt med och vi ska snart träffas igen. Den ena bor i Holland och den andra i Norge. Helt otroligt att man får vänner runt om i hela världen.
Om det var jobbigt att säga hej då? Ja, utan tvekan. Men att veta att man kommer ses igen gör det hela mycket lättare och att vi har kontakt på olika medier hjälper otroligt mycket.
Detta var något utav det bästa jag har gjort i hela mitt liv, jag ångrar det inte för en enda sekund och om du har chansen att få åka och jobba som volontär, gör det!
