När jag bestämde mig för att göra något speciellt innan jag började plugga på universitetet trodde jag aldrig jag skulle ha så roligt, få så många minnen och en så stor längtan att åka tillbaka till de projekt som jag valde att åka till som jag fick. När jag skulle välja vart jag skulle åka kunde jag inte bestämma mig. Jag kommer från Ecuador så att jag ville dit var en självklarhet, men samtidigt älskar jag pandor och att få jobba med dem skulle vara hur kul som helst. Men alla volontärprojekt i Afrika lät så häftiga och lockande att jag inte visste vad jag skulle välja. Så jag bestämde mig för att åka till de tre projekt med djur som jag tyckte lät mest lockande just då. Så det blev Ecuador, Zimbabwe och Kina.
Jag började i Puyo i Ecuador, ett fantastiskt projekt som ligger i början till regnskogen och är jättevackert. Där jobbade vi väldigt mycket med apor och fåglar, men det fanns många andra djur där också. Man kommer väldigt fort in i rutinerna och lär känna alla som redan var där, både volontärer och arbetare. Det mycket fysiskt krävande arbete och under tiden jag var där skulle vi bygga en ny ö till några nya apor. Arbetet gick i princip ut på att gräva en bred kanal, så inte aporna skulle kunna hoppa över, och föra över all lera till andra sidan vår blivande ö för att den skulle bli större. När solen sken och det är fuktigt är det väldigt varmt att jobba men det var också något av det roligaste vi gjorde tillsammans eftersom alla hjälpte till och det slutade i lerkastning. Ibland. Utöver arbetet hade vi också filmkväll nästan varje kväll, gick ut och åt tillsammans och en helg var i en annan stad tillsammans och umgicks.
Men sen var det dags för nästa projekt, Chipangali i Zimbabwe. Jag som aldrig ens varit i Afrika innan skulle åka dit helt själv utan att veta så mycket om Zimbabwe. Men längtade tills jag skulle komma dit. Det första som skedde när jag kom fram var att de sa att det hade en liten lejonunge på tre veckor som mamman inte kunde ta han om. Så det var vårt jobb att mata och se efter Nkulu. men vi gjorde så mycket mer än lekte med honom. Vi blev indelade i olika jobbarlag och ibland skulle vi jobba med fåglarna, ibland var det med rovdjuren, och ibland var det att hjälpa till med själva centret. Under tiden man är på Chipangali är de även väldigt måna att man ska få uppleva Afrika och att åka på en tredagars minitur till Victoriafallen och uppleva äventyrssporterna där är nästan ett måste. En annan häftig upplevelse var när vi åkte till deras buffelinhägnad som ligger en bit bort. På väg därifrån så ser vi något som sticker upp på slätten och när vi kommer lite närmre ser vi även något randigt. Det är vilda giraffer och zebror som springer runt tillsammans med impalor i sann Afrika-anda. Det kändes som vi var på mini safari och ett perfekt avslut för mig som nästa dag skulle lämna. Men att lämna Chipangali är inte lätt. Det är ett helt underbart ställe, människorna, stämningen och djuren där är något att längta tillbaka till.
Kontrasten till nästa projekt var väldigt stor, från Afrikas värme till vinter i Kina. Centret ligger uppe bland bergen och där är det väldigt vacker. Att jobba med pandorna innebär matning fem gånger om dagen och städning. Resten av tiden hade vi mycket tid att umgås tillsammans och hade väldigt kul tillsammans.
Efter att ha varit på dessa tre projekt är jag väldigt glad över att jag valde just dessa. Inte bara för att ha kul själv utan också för att det kändes att man behövdes. Även om det är mycket tungt arbete så är det en upplevelse som inte går ett få på något annat sätt. Du får vara med om så mycket nya, roliga och oväntade saker. Och det enda jag ångrar är att jag inte stannade längre på varje ställe!
