Så mycket erfarenhet jag fått av bara ca 6 veckor på andra sidan jorden.
Anledningen till att jag valde att just resa som volontär från början var för att det kändes tryggt då jag visste att jag skulle åka ensam. Jag älskar djur och har arbetat på skola här i Sverige därför tyckte jag det vore kul med ett projekt där jag fick båda delar. Kändes tryggt att veta att när jag kom fram skulle jag bli hämtad på flygplatsen, ha ett boende klart och få mat varje dag. Om det skulle hända något har man alltid agenturen att vända sig till.
Introduktionsveckan i konststaden Ubud var väldigt rolig, gjorde så mycket olika saker varje dag. Bland annat besök på monkey forest, vandring i risfält, traditionell Balinesisk dansshow, doppa oss i heligt vatten på ”Tirta Empul Temple” och till sist avslutningsmiddag med 70 volontärer.
Sedan var det dags att åka över till ön Nusa Penida där jag skulle spendera 3 veckor. Om du gillar fart och fläkt så är detta inget ställe för dig. Var extremt lugnt i jämförelse med Ubud. Lokalbefolkningen på Nusa Penida är fattiga. De inte har så mycket turism där vilket förmodligen är den största inkomstkällan på Bali.
Blev chockad över hur skitigt det var överallt. Familjerna bodde i små stenhus om man ens kan kalla det hus. Hundar, katter, kor, svin och tuppar som oftast sprang lite hur de ville. Det var lite som att resa tillbaka i tiden. Det låg skräp överallt i trädgårdar och i vägkanter, sorgligt att se. De bränner också upp allt skräp, vare sig det är plast eller papper. De har helt enkelt inte resurser till att göra något annat, trots detta är Balineser så glada hela tiden och så ödmjuka.
Det fanns en ATM på ön, den tog inte VISA kort vilket vissa volontärer som reste via andra agenturer inte fått reda på i förhand så de fick ta en tripp tillbaka till fastlandet vilket tog 45-60 min med båt. På tal om pengar så är valutan otroligt annorlunda från de jag använt förut. Det känns som en sjuk inflation, jag kan ge er ett exempel. 1 miljon Rupiah motsvarar ungeför 611 svenska kronor. Det var svårt att förstå, en kompis från Singapore hjälpte mig i början men sedan lärde jag mig. Lät konstigt när kassörskan räknade pengar som jag växlade från dollar.
- ”One million, two million…”
Man ska inte förvänta sig överflöd och lyx när man reser som volontär. I Ubud var boendet bra, rent och fräsch toalett. På Nusa Penida var det annorlunda. En tjej som nyligen anlänt frågade mig om man någonsin vänjer sig vid det dåliga skicket boendet var i. Jag svarade att det gjorde man faktiskt, tänkte till slut inte på det. Vi hade fem toaletter på volontärcentret med en dusch i varje, ingen av toaletterna hade vägg ända upp i taket så ödlor krälade hur de ville där, myror och spindlar. Jag var bara glad över att vi hade riktiga toaletter och inte hål i marken. När jag tänker på det i efterhand är det fascinerande hur väl man anpassade sig till sin omgivning. Om jag hade bott på ett fint hotell under min vistelse hade det ju inte blivit det äventyr jag längtat efter så länge.
Vi hade en fläkt i vårt rum där vi som mest sov 8 tjejer, som minst var vi 4 volontärer och som mest 25 som bodde i centret. Vi arbetade varje dag, på helgen matade vi bara sköldpaddorna på morgonen och var lediga på kvällen. Vi städade tankarna de bodde i, matade med frusen fisk, letade efter sjögräs, krabbor och plockade skräp på stranden. Arbetet var väldigt roligt och när vi var lediga kunde man gå till stranden, läsa bok eller bara umgås.
Många sa till mig innan jag åkte att jag skulle packa lätt, det blev inte riktigt så. Gjorde också misstaget att inte prova att lyfta min backpackerryggsäck innan jag satte mig på flyget. Min pappa bar den till bilen från huset och från bilen till flygplatsen. När jag skulle lyfta den väl på plats i Denpasar fick jag chocken, det var precis att jag fick upp den på ryggen plus att det var minst 30 grader och en luftfuktighet på 60%. Tror ni jag svettades?
Lärde mig dock på vägen, slängde massa onödigt. När jag satte mig på planet på Landvetter vägde min ryggsäck ca 25 kg, när jag åkte hem vägde den 11. Till er som funderar på att göra en sådan här resa säger jag, oroa er inte allt löser sig och ni kommer inte att ångra er.
