Efter en lång flygresa anländer jag äntligen i Windhoek (huvudstaden i Namibia). Solen skiner och det är varmt. Jag blir upphämtad och sedan kör vi en timme till Namibia wildlife projektet.

Där träffar jag koordinatorn som har hand om volontärerna på plats. Han visar mig runt och med en kaffe i handen så träffar vi babianer, silkesapor, sköldpaddor, geparder och flera andra djur som bor på centret.

Djuren som bor här har kommit hit eftersom de har hamnat i konflikt med människan. Det kan bero på många saker, men oftast handlar det om bönder som är oroliga för de vilda djuren som lever omkring dem. Många gånger skjuter de ihjäl djuren och skyller på dem för att deras kor blir dödade eller deras odlingar är förstörda.

Djuren har ibland ungar och dem är inte lika lätta att ta livet av då känslorna tar överstyr, så då ringer bonden till Namibia wildlife som måste hämta och ta hand om djuren. Är djuren föräldralösa så kan dem inte längre klara sig i det vilda och dessvärre måste djuren vänja sig vid människor som tar hand om dem.

Vissa djur kan inte släppas fria då de har vant sig vid människan, men andra djur kan man rehabilitera och släppa ut igen. Tänk dig en gepard som är van vid människor och som släpps ut i det fria. Den kommer närma sig människor för att få mat eftersom den är van vid det. Detta innebär i många fall att människan blir rädd och skjuter ihjäl geparden.

Arbetet som sker på projektet är stort och viktigt och skyddar Namibias djurliv.  Hjälp från volontärer behövs för att kunna ta hand om alla djuren.

Kale- forskningsprojekt hyenor

En timme på projektet passerar och sedan åker jag vidare med ett litet flygplan för att ta mig till Kale, en av tre forskningsstationer som projektet verkar på. Hit kan volontärer åka och jobba med forskning på plats.

Det tar 8h med buss att resa hit och då åker man på lördagar från Wildlife projektet.

Vi landar i ett hett ökenlandskap och bjuds på en härlig lunch på en restaurang med utsikt över sanddynorna. Sedan är det dags för mig att hänga med volontärerna som under lunchen och de varmaste timmarna, svalkar sig i poolen eller njuter av att sitta i skuggan på terrassen vid huset där de bor.

Vi åker ut med bil för att spåra hyenor som bor i området. Här pågår forskning för att bevara djuren och förstå sig på hur de lever.

På natten får jag sova i ett stort tält med utsikt över ökenlandskapet. På alla projekten finns lodger för turister som reser runt i landet och pengarna som kommer in går till att bevara Namibias djurliv och arbetet som görs på plats.

Novo- leopardforskning och vinodling

Morgonen därpå äter jag en härlig frukost och sedan flyger vi vidare till Novo en forskningsstation som fokuserar på leoparderna i området. Här finns också en vingård där volontärerna hjälper till med vinodlingen under högsäsong. Mest jobb med vinodlingen sker i januari till mars då druvorna ska skördas. Till Novo reser man på lördagar, en 4 timmars bussresa från Wildlife projektet alternativt från Kale forskningsstation.

Jag möter Douglas som arbetar som forskare på plats och tar hand om volontärerna. Vi åker med bil ut för att spåra en leopard. Först åker vi till en bur med ett lockbete i som ska locka in en leopard i området. Detta för att den ska få ett halsband så att man kan följa dess rörelsemönster och beteende.

Bönder är ofta oroliga för att leoparder äter upp deras kor och getter, men forskning visar att i 99% av fallen så stämmer inte det. Ju mer man kan bevisa för bönderna om djuren och deras levnadssätt gör att de förstår djuren och att de inte behöver skjutas bara för att det är det lättaste alternativet för en bonde. Vi hittar via spårning med VHS en plats där leoparden har tagit ett byte och åker dit..

Vi äter lunch tillsammans vid lodgen och sedan får jag se var volontärerna bor. Sex stora tält med 2 sängar i varje delar volontärerna på. Dusch och toalett delas och finns i närheten av tälten. Det är ett frodigt landskap med vinrankor omkring. Jag provar de fyra olika vinerna som produceras och säljs här, fantastiskt gott!

Efter lunchpausen åker vi för att mata geparderna som bor i ett stort reservat. De kommer mot bilen och vi slänger kött till dem. Jag går ur bilen och står bara någon meter ifrån de sju geparderna.

En häftig upplevelse!

Namibia Wildlife

Vi tar flyget tillbaka till Windhoek och åker till lodgen som jag ska bo på. Det är superlyxigt och jag äter middag i en restaurang med stora glasfönster och utsikt över landskapet. Det finns en pool och flera olika hus man kan bo. Jag får en hel villa för mig själv första natten. Lodgen är betald av en rik man som frågade projektet vad dem behövde. En lodge byggdes för att kunna ge jobb åt ursprungsbefolkningen ”bushmen” som ofta inte har någon utbildning. Här jobbar de med turisterna och gör turer och har hand om lodgen.

Det här projektet har tänkt på allt i minsta detalj för att kunna jobba med att hjälpa djuren och människorna som bor i landet.

Efter natten i villan åker jag till projektet och ska nu jobba med volontärerna i tre dagar. Arbetsgrupperna bestar av ca. sex personer och det är mycket som ska göras. Jag gör mat åt djuren, går ut med babianerna på promenad och när jag sätter mig ner på marken så kommer en av babianerna och sätter sig i mitt knä och börjar dra i håret för att leta efter löss eller fästingar, precis som dem gör på varandra för att bli rena.

Vi ser ut över savannen och långt bort i fjärran går giraffer. Jag spenderar tid med de olika djuren och åker också ut för att mata rovdjur; som lejon, geparder och den afrikanska vildhunden. Den är nästan utdöd så det är viktigt att ta hand om dem på rätt sätt och inte låta dem vänja sig vid människan för mycket, för då kan man med lite tur släppa ut dem i det fria igen.

Volontärerna äter lunch tillsammans i solen varje dag. Man bor antingen i rum som man delar tre personer eller i stora tält en kvarts promenad ifrån projekt.

Dagen börjar 08:00 med samling för att veta vilka uppgifter alla grupperna har och sedan gör man förmiddagsjobbet fram till 12 då det är dags för lunch.

Sedan börjar jobbet klockan 14:30 igen och då byter man till andra arbetsuppgifter.

Detta äventyr var något av det häftigaste jag upplevt och hade jag kunnat hade jag stannat mycket längre!