Efter min första natt i Costa Rica på ett B&B i San José var det dags att ta bussen till Jaco och min värdfamilj. Eftersom jag valt att resa under landets regnperiod är det väldigt varmt och svettigt, men otroligt grönt och fint. Väl framme kunde jag konstatera att det enbart talades spanska i min familj, vilket med mina bristande kunskaper i språket orsakade vissa svårigheter med kommunikationen. Detta var dock mycket lärorikt och gav mig både insikt i betydelsen av språk och väldigt mycket spanskaträning! Min brist på spanska ledde bland annat till att jag en dag smakade någon form av små snigelliknande djur från havet, enbart av anledningen att jag inte förstod vad det var förrän efteråt (och då bör tilläggas att jag aldrig vågat smakat detta annars). Efter att jag bara varit hos min värdfamilj i några timmar var det dags för latinamerikansk dans i huset. Kanske inte helt bekvämt för min del till en början, men roligt!
Mina vardagar tillbringade jag på stadens bibliotek där min uppgift var att undervisa i engelska. Där hade jag två helt fantastiska kollegor. Föreståndaren för biblioteket som var en av den mest inspirerande och hjälpsamma personen jag någonsin träffat, och så en dam som enbart pratade spanska som trots att vi knappt förstod varandra till en början fick mig att känna mig väldigt hemma på min arbetsplats på en gång. Min arbetsdag varade från 9 till 5 och folk i alla åldrar var välkomna att boka en timmes engelskalektion på biblioteket. Min yngsta elev var 5 år och min äldsta var 70! Att undervisa i engelska var förstås en utmaning till en början, lexikon och kroppsspråk användes flitigt. Det var väldigt roligt och mina elever lärde nog mig lika mycket spanska som jag lärde dem engelska. Att få träffa så många nya människor är helt klart en av resandets stora fördelar!
Jag hade turen att hamna med en grupp andra volontärer och det saknades aldrig aktiviteter för oss att hitta på. Under min vistelse i Costa Rica har jag hunnit testa zipline, åkt på en krokodiltur, hängt med apor, hikat i regnskogar och sett en hel del underbara vattenfall. En morgon gick vi upp klockan fem för att vara med och hjälpa små sköldpaddor ner till havet. Jag testade även på att rida i bergen, i slutet av ridturen i både ösregn och totalt mörker, vilket jag tycker är rätt imponerande för att enbart ha suttit på en hästrygg en gång tidigare (då 5 år gammal). När det inte regnade var vi förstås en del på stranden. Då Jaco är ett turistställe fanns det gott om ställen att ta en glass eller smoothie på under dagen, och trevliga pubar att besöka på kvällarna. I slutet av min vistelse tog jag till och med några danslektioner.
En av de mest lärorika sakerna för mig som gärna har det mesta planerat och inbokat långt i förväg är att jag har fått öva på att ta saker och ting som de kommer, vilket jag tror de flesta volontärresor har gemensamt. Punklighet var inte lika viktigt och det var inte ovanligt att en elev inte dök upp till lektionen. Spanskan gjorde också ibland att jag inte hade full koll på vad som hände. Jag tror det är viktigt att inse att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig, vilket är en del av charmen med att resa.
Till en början tyckte jag den fuktiga värmen var lite för mycket och konstaterade att Sveriges klimat nog passade mig bäst. Jag vande mig dock rätt snabbt och när det började närma sig hemresan till novembervädret så var jag inte alls lika övertygad och det var med blandade känslor jag lämnade detta fantastiska land.
