Mitt första intryck

När jag anlände på flygplasten i Johannesburg var Gary från projektet väldigt snabb att hitta mig. Han kom fram till mig och presenterade sig. Han hjälpte mig sedan att köpa ett sydafrikanskt sim-kort så jag kunde använda internet på mobilen under min vistelse. Han var supertrevlig och hjälpsam. Vi pratade väldigt mycket och jag fick mycket bra information av honom medans jag väntade på bussen som skulle ta mig till Nelspruit.

Efter ca fyra timmars bussresa blev jag uppmött av en anställd från projektet. Under våran bilfärd tillsammans till projektet som tog ca 45 min hann jag bli både fascinerad av hennes hängivenhet och kärlek till sitt jobb och nästan förälskad i den vackra naturen och provinsen som omringade oss desto närmare vi kom slutstationen.

När vi kom fram så var det tomt. Inte en enda människa. Hon förklarade för mig att alla anställda och volontärer är och hämtar en noshörningsunge som precis har anlänt en bit bort med helikopter. Hon visar mig mitt rum och vi går tillsammans igenom några papper som innehåller regler och säkerhetsinformation. Efter det blir det full fart.

Tre bilar kommer mot oss, en bil med en stor bur på flaket och en safari liknande bil som är fullpackad med människor. Innan jag hinner blinka så kommer flera personer upp till mig och hälsar på mig och skakar min hand. Alla är jättetrevliga. I denna allvarliga och något hektiska situation kommer även ägaren och grundaren fram till mig med ett stort leende på läpparna. Hon tar min hand och presenterar sig och säger att det är ett nöje att träffa mig.

När dom öppnar upp buren för att kontrollera och ge vård till den nersövda ungen ber hon alla att komma och titta. Jag kände att hon vill dela med sig av sin kunskap och inte låta volontärerna gå miste om något även om vi inte har kunskapen att hjälpa till i alla lägen.

När dom hade fått in ungen i sin box så var det dags för oss att återgå till det vi gjorde. Första stadiet med en ny noshörning är väldigt känsligt och endast personalen jobbar med den noshörningen.

Min vardag

Vi börjar jobba kl. 06:00 varje morgon. Beroende på vilken grupp du jobbar i den dagen så kan dina arbetsuppgifter skifta lite men i stora drag är dom detsamma. Oftast börjar vi med att mata noshörningar och dom andra djuren som behöver matas. Sedan mockar vi och städar i nattboxen och nattinhägnaderna. Vi äter själva frukost kl. 09:00 – 10:00.

Efter frukost fortsätter vi med städandet eller förbereder nattbåsen för den kommande kvällen/natten.

Vi äter lunch kl. 12:30-13:30 och efter det kan arbetet variera lite från dag till dag. Ibland gjorde vi vissa projekt som innebar jordbruksarbete. Middag serveras kl. 18:00 och dem flesta kvällarna var väldigt lugna efter maten. Om man är i en grupp som har kvällsmatning så är man med på det annars är man oftast ledig på kvällen.

Detta är helt klart bland det bästa jag har gjort och jag vill definitivt tillbaka till detta projektet. Jag märkte väldigt snabbt att detta är ett projekt som finns till enbart för djurens skull. Och inte för att behaga människor som vill gosa eller ta bilder med vilda djur. Dom som jobbar här gör ett fantastiskt jobb och har dedikerat sina lit åt djurens framtid och överlevnad.