Bento granskade mig med varma, mörkbruna ögon som utstrålade samma förståelse och intelligens som dem hos en människa. För en stund mötte jag hans blick, denna kloka, starka orangutang med sitt tragiska förflutna. Han sträckte ut sin hand mot mig genom inhägnaden, en nyfiken och vänlig gest som uppmanade mig att ge honom det han ville ha; sällskap, stimulans, kärlek… och den färska frukten jag tagit med åt honom förstås!
Bento är bara ett av de många djur som jag fick chansen att lära känna genom mitt volontärarbete på ett Wildlife Rescue Center på ön Sulawesi i norra Indonesien. Djuren som kommer dit har oftast utsatts för misshandel och smuggling, och är generellt i dåligt skick. Orangutanger, solbjörnar, kasuarer, fåglar och den för Sulawesi unika primaten ”Black crested macaque” är några av de djur som finns på centret. Som volontär var min uppgift att ta hand om djuren enligt centrets dagliga rutiner, det vill säga samla mat, utfodra djuren, städa inhägnader och stimulera djuren genom att se till att de har något att sysselsätta sig med.
En djurälskande person som jag, kunde jag inte ha hittat mer rätt. Vi arbetade för att kunna anpassa djuren till ett liv i det vilda, och jag hade den stora turen att få vara med vid frisläppningen av några av centrets djur. Att få se djuren man tagit hand om ta sina första steg i det vilda, är en upplevelse jag önskar att alla får vara med om någon gång. De första, trevande intrycken. Deras försiktiga utforskande av obegränsat utrymme. Det ögonblick då djuret inser att all denna natur är deras att leva i, och försvinner ur vår omvårdnad för gott, för ett liv i det vilda. Precis som det skall vara.
Arbetet på centret var väldigt roligt men även tungt, både fysiskt och till viss del psykiskt. Begreppet ”8-timmars arbetsdag” har fått en helt ny innebörd för mig- jag hade aldrig kunnat ana att man kan göra så otroligt stor nytta under så kort tid! Men när jag såg resultaten; de små aporna som till slut kände igen mig, solbjörnarna som kunde få en större inhägnad efter allt vårt slit, och inte minst frisläppningen av rehabiliterade djur, så hade jag kunnat utföra vilket arbete som helst. Hur tungt det än må vara att samla blad, grenar och frön klockan sex på morgonen i en morgonfuktig regnskog, så är det värt det hundra gånger om. För djurens skull.
Utöver arbetet på centret finns möjligheter att utforska det fantastiska området på Norra Sulawesi under sina lediga timmar. Jag som älskar dykning begav mig till ön Bunaken i närområdet och fick utforska ett av världens bästa dykvatten, men hann även med ett besök i ett välkänt naturreservat i närheten. Andra volontärer gav bergsbestigning ett försök, något jag hade lite för lite ben- och viljestyrka för att ta mig an…
Projektet på Wildlife Rescue Centret är något jag rekommenderar till alla som vill uppleva känslan av att ha gjort verklig skillnad för andra och att vara behövd, i utbyte mot att bli unika livserfarenheter rikare och vänner för livet. Har du en portion empati och en stark vilja att hjälpa, så kommer du garanterat att trivas på det här projektet!
Volontär Julia Johansson – Wildlife Rescue Center
